Ett synd om mig-inlägg

Klockan är halv sex på söndagmorgon och jag sitter i soffan och bloggar. Tro inte nu att jag har varit uppe hela natten. Jag gick faktiskt och la mig vid 16-tiden. Jag ska berätta varför.

 

På lördagsmorgonen vaknade jag av att jag mådde lite illa. Men efter lite gruvning så lyckades jag kliva upp. Men jag kräktes. Sen dröjde det en timme och kräktes igen. Så höll jag på från kl 10 till kl 16.
Det jobbiga var att jag inte hade något att kräkas, det var bara galla. Oh shit, vad hemskt det var! Samtidigt som jag kramade om toalettstolen så kämpade kroppen förgäves att få upp det lilla jag hade i magen.

Både armar och ben domnade bort och jag blev alldeles svag i hela kroppen. Mamma fick hjälpa mig upp från golvet coh värst var det vid 4-5 gången. Jag visste nästan inte vem jag var. Jag frös som en idiot och kunde varken säga bu eller bä.

 

Nu mår jag bättre och har inte kräkts sen kl 18 igår. Jag är fortfarande jättesvag och kan inte röra mig snabbt eller bära mycket. Jag kan till och med känna träningsvärken i magen för att kroppen kämpade så mycket!
Och törstig är jag också! Skulle kunna dricka flera liter av LOKAs Päron-vatten!

Macken öppnar om 1,5 timme!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0